Gå in på Isabella Blondinbella Löwengrips bolags(?) Spotlifes nya bloggportal för män, Colin, och kanske skratta lite, njuta lite, undra lite? Tycker du nåt? Har du nån åsikt? MAKE A STAND, woman! (Or man.)
Besök Bloggkommentatorerna och förundras över att två vuxna människor lägger tid på att kommentera andra sidor på blogghimlen. Varje dag. Ofta flera gånger per dag faktiskt. Sedan 2008. Helt i tiden och uppenbarligen ett uppskattat fenomen. Vad tycker du om detta? Är du måhända likgiltig?
Ta en kik på Style Rookie och bredda din kunskap om vad ungdomar gör nu för tiden. Sen går du in på Wikipedias Tavi Gevinson-sida för att förstå vem bloggaren egentligen är. Du får då reda på att hon bloggat sen hon var 12 och inser att hon aldrig skulle varit gäst på New York Fashion Week som trettonåring om hon inte gjort det. Vad känner du inför det? (Hett tips - gå tillbaka i arkivet på Style Rookie. När jag läste hennes blogg (runt 2009) var hon sjukt rolig.)
Kolla in Darios.se för att se vad som fick en av Sveriges största bloggare att lämna Stockholms innerstad och livet som modell. Tyra Sjöstedt vet hur man lever två drömmar samtidigt. (Hon jobbar i alla fall på det och är en bra bit på god väg, vilket ju är rätt inspirerande! Aldrig för sent, never too late, osv.)
INTE HELT BARNVÄNLIGT INLÄGG. Alltså.. häromdagen kom jag att tänka på uttrycket "motherfucker"... Och funderar liksom lite på hur det kom till. Om vi föreställer oss ett grabbgäng i USA (japp, jag utgår från att det var män som myntade detta begrepp) där en av killarna haft sex med en mamma.. Jaa, då kan man ju rent faktiskt kalla denna killen för motherfucker. Och om man tänker sig ett grabbgäng där sexskämten haglar tätt och där att ha fått till det med en mamma framstår som en bragd. Ja, då kan jag livligt föreställa mig att motherfucker kan ha kastats hej vilt mellan männen som en komplimang och uppskattning insvept i något otrevligt för att det inte ska misstas för kärlek.
Men hur i hela fridens namn kom det att bli något man kallar folk bara sådär? Då går man in på Wikipedia... Jag citerar:
"Modersförolämpningar handlar om att kränka moderns heder, ofta genom att framställa henne som sexuellt lössläppt enligt hora-madonna-komplexet, men det kan också handla om övervikt, dålighygien eller andra egenskaper som ger låg social status. Ett exempel är det engelska grova skällsordet "mother-fucker" som antyder incest mellan mor och son, något som enligt antropologen Donald Browns forskningsgenomgång är tabu i de flesta kulturer.[3]"
Och engelska Wikipedia säger: "Motherfucker (sometimes abbreviated as mofo, mf, or mf'er) is an American vulgarism. Its literal sense, referring to one who participates in sexual intercourse with his ownmother, is seldom implied. Rather, it refers to a mean, despicable, or vicious person, or any particularly difficult or frustrating situation or alternatively as an inverted praise of the individual or thing's "badness". Due to the semiotics, it is not generally applied personally to females, a personal direct object referred to as such is invariably male.[1] Almost always, the word does not actually imply that someone has had sex with his own or another person's mother. Instead it is understood as a swear word, related to the usage of parent word "fuck."
The word is also commonly used as an expletive. For example if a person is told an incredible tale or description of an event they may respond with "Motherfucker" said slowly."
Men HOW did that happen? Din mammaknullare känns inte helt naturligt att säga tycker jag. Visserligen låter det coolare på engelska men det finns ju bra många andra fraser på detta språk som i alla fall för mig känns rimligare. Typ "Put your hands on me Jack." Nejdå, jag skoja bara. Hur som helst. Motherfucker.. Töntigt. Men jag erkänner.. Det har en viss stuns! Kommentarer på detta?
Det finns för övrigt en Brodway-pjäs som heter The Motherfucker with a hat.
FOTNOT:Jag såg den här nappen i en affär igår, men jag kunde ju inte ta nåt kort så motivet och nappen är framgooglade var för sig och sedan ihop-redigerade. Därför kan motivet vara lite annorlunda i verkligheten och sitter med sannolikhet på en annan sorts napp. Men det motivet på en vit napp var grejen. Grymt skön!
Alltså, rubriken borde nästan vara "Gången jag inte nästan kissade på mig" istället. För jag har blivit helt arbetsskadad. I somras jobbade jag ju som hotellstäd. Detta innebar att jag när jag stressade fram där från rum till rum höll jag mig när jag blev kissnödig. Man ville liksom hellre bli klar med hälften av rummen innan lunch än att gå på toa. Man kan ju hålla sig rätt länge och det går ofta sådär i vågor. Sådär så att man blir kissnödig, sen lägger det sig, sen blir man kissnödig igen, och så lägger det sig, man blir rejält kissnödig, men det lägger sig igen, man blir kanonkissnödig, men man vet att det mycket riktigt lägger sig, sen blir man sådär kissnödig att man liksom står och krampar med benen i kors - och sen lägger det sig. Sen blir man sådär kissnödig att man knappt kan hålla sig och det lägger sig inte. Då fick man hanka sig fram genom det femstjärniga hotellets korridorer till personaltoaletten och släppa ut sina inner fluids. Men oftast lyckades jag hålla mig till lunch. Från sommaren finns alltså otaliga gånger då jag nästan kissade på mig.
Den värsta varianten var kanske när jag för första gången jobbade på en av de finare våningarna där det dessutom inte råkade finnas en personaltoalett. När dagens rum var städade skulle städvagnen fyllas på och allting fixas i ordning inför nästa dag. Men eftersom det var första gången på den våningen för mig var jag inte riktigt hemma i det förrådet så det tog lite längre tid än vanligt. Som alltid vid dagens slut var jag extremt kissnödig och hade egentligen passerat det där sista stadiet. Men det enda som skulle göras innan jag skulle hem var liksom att fylla på vagnen så det kändes så vansinnigt onödigt att ta hissen ner och snurra runt i korridorerna för att sedan åka upp igen. Slöseri med tid! Så där stod jag i förrådet och bokstavligen snörpte benen runt varandra, knep igen ögonen och försökte tänka på allt annat än kiss men misslyckades totalt. Samtidigt försökte jag sträcka mig efter örngotten och fylla på lite men minsta rörelse ökade liksom trycket på blåsan. Det var helt sjukt. Plötsligt lade sig det hela lite, men jag visste att det bara var för en kort stund, så jag kastade mig upp på stegen för att hämta ner tvålar och schampon och hela faderullan bara för att sekunden senare befinna mig halvvägs upp, balanserandes på stegen, knipandes allt vad jag hade. Man får liksom stå och skaka på ett ben för att försöka manipulera sin hjärna att nåt annat håller på att hända. Katastrofkissnödig var jag.
Efter den sommaren är alltså inte min reaktion att jag ska gå på toaletten när jag känner att jag är kissnödig. På allvar. Den signalen går liksom inte så jag håller mig istället. Och det slutar alltid i att jag står och superhåller mig till exempelstrax utanför toaletten för att jag liksom väntat för länge. Jag minns helt och fullt ärligt talat (i skrivande stund) inte senaste gången jag gick på toaletten utan att vara riktigt, riktigt, riktigt, kissnödig. Så jag övar mig. Som en potträning all over again. Arbetsträning inför livet. Man har ju allt som oftast en toa runt hörnet så det är ju bara att göra sina behov när det behövs. Men jäklar vad jag kommer vara bra på att knipa när jag förhoppningsvis blir gravid nån gång i framtiden. Just you try baby, just you try kan jag säga och sitta kvar i mammagrupps-soffan (jag vill nog verkligen inte gå i mammagrupp men ändå) minst en kvart längre än alla andra mammor. Win!
FOTNOT: Det ska tilläggas att hotellet jag jobbade för inte på något sätt uppmanade sina anställda att hålla sig istället för att gå på toaletten. Det var mitt helt egna val.
Önskerubriken var enligt önskaren med tanke på "I en annan del av Köping". Men jag kan ju inte gärna fotografera utvecklingsstörda människor här i min by och sen blogga om dem. Jag har dessutom inte sett några. Självklart finns det original, vilket väl snarare poängteras i Köping-programmet än deras utvecklingsstörningar, men ae. Denna blogg känns som ett svårt forum att presentera dem i på ett sätt som gör dem rätta, för att inte tala om att jag absolut inte vill fråga främmande människor om de vill vara med på min blogg. Istället tänkte jag att jag helt enkelt kunde visa er lite olika delar av byn där jag bor... Enjoy!
Vy från mitt köksfönster. Otroligt att det inte finns nån katt på bilden. Tvärtom togs bilden för att det satt en hund i bilen utanför. Där och då var det faktiskt rätt underhållande att det såg ut som att hunden körde bilen. Ha..ha..h.......
Här är en del av mitt processarbete. Där jag limmat fast mig själv i ett papper... För att komma loss fick jag offra en liten hudfläck. Jag skickade in den till arbetsprover och allt om jag minns rätt, haha!
Här har vi en bakdel. Jag befinner mig väldigt sällan i sådana. For one night, and one night only: THE BLOGGER IN A NAKED CATS ASS..!!
Ytterligare en (två) bakdel(ar).
Och i en annan del av byn finns den här skylten...
I en del av mitt kök samlades en gång 7 kiwi-ballerinor.
Det är vansinnigt vackert på den här platsen! Här har vi kanalen.
De här inläggen har jag verkligen, verkligen funderat på. För det är så väldigt lite som jag tycker är uppriktigt pinsamt. Naturligtvis finns det saker att skämmas för men det är väldigt få saker som ändå får mig att göra det. Jag vet inte om jag är bra på att ta saker med en klackspark eller om det handlar om att jag liksom intalar mig att det inte är pinsamt för att kunna hantera situationen. Oftast tror jag att jag sätter det hela i perspektiv och tänker att om jag kan skratta åt det om 20 år kan jag lika gärna skratta åt det nu, ungefär. Så för att hitta någon pinsam historia har jag letat och letat i mitt minne och frågat en syster om hjälp och ansträngt mig järnet... och inte kommit på nånting som skulle kunna vara mitt pinsammaste minne. För jag vet att jag skämts mer än vid de tillfällen jag åmint mig, men de måste jag ju uppenbarligen ha förträngt. För att kompensera upp att inläggen inte helt sanningsenligt kommer matcha rubriken bjuder jag helt sonika på tre mellan-pinsamma upplevelser. Det första hittar ni HÄR. Och det andra här:
2. För något år sedan hade min bror och hans fru 30-årsfest. Temat för kvällen var superhjältar och kreativ som jag är tänkte jag ge mig på att sy en klänning for the occasion. Kvällen innan satt jag på skolan och försökte förstå mig på den trikå-symaskin som jag aldrig sytt på förut. Såsmåningom greppade jag hur den funkade, men ändå blev det fel. Till slut sydde den i alla fall de sömmar jag bett den om och efter lite sista handsömnad på bussen till festen (och på ett café samtidigt som mellanmål intogs strax innan festen) blev klänningen klar!
Här är klänningen i ett halvfärdigt stadie. Det tillkom förutom några fler sömmar också en grön tyllkjol.
I skimrande tyger, mantel och mask var jag redo för fest. Och det var precis vad det blev! God mat, trevligt folk och så småningom dansgolv - med bramusik, det är ju inte alltid givet. Bäst som vi röjer loss där inser jag att prinsesskärningen på min klänning börjar gå upp. Låt mig förklara... När framsidan av ett (plagg-)liv är indelat i liksom tre delar med hjälp av två sömmar som går från mitten av axlarna, rakt över bysten, ner till midjan.. kallas det prinsesskärning:
Den trilskande symaskinen som jag hankat mig fram på dagen innan hade alltså inte sytt ordentligt trots allt. För sömmarna repades upp stygn för stygn och jag hade inget annat val än att bara låta det hända. Så där befann jag mig på dansgolvet med ett gäng okända människor medan hela framsidan på min klänning liksom öppnades upp. Ehe. Som tur var hade jag en tröja under så det var inte så att jag näckade helt, men det såg ändå verkligen ut som att klänningen sprack för att mina boobies var för stora eller nånting (verkligen inte fallet). Och det blev också så uppenbart. Det tighta, alldeles blänkande tyget lämnade två hål i "lämplig" höjd och gav min outfit ett väldigt märkligt fokus. Efter att ett tag ha försökt dansa med armarna liksom framför mig på nåt smidigt sätt ett tag gav jag upp och gick och hämtade en tröja som jag tog på mig över det hela. Det gick ju också bra även om det spejsade i min look liksom dämpades aningen. Snart började även sömmarna som höll ihop kjolen och livet att repas upp och det var väl tur att festen inte pågick hela morgonen för då skulle jag väl stått där i min strumpebralla och skämts också.
Alltså, det här är ju som sagt verkligen inte mitt pinsammaste minne. Det var ju bara att deal with it och det var ju inte som att jag stod där naken. Men det var pinsamt. Faktiskt. Lite. Man (jag) vill ju i alla fall inte dansa i en klänning med hål för brösten med min storebrors vänner. Not so bekvämt. Men det var all in all en skitbra fest!
Min mobil (dvs min kamera) har gett upp. Den så att säga riktiga kamera som jag precis fått låna har i sin tur ingen sladd för bildöverföring. Dock har den ju naturligtvis ett minneskort som man kan plugga in i datorn - om datorn har en sån ingång förstås. Det har inte min. Utöver detta så ligger en hel del (tror jag, i alla fall nån) av de grejerna, som jag inte har nån aning om var de kommer ifrån, i tvätten. Detta gör alltså att det här med bilder är lite svårt. Vill ni hellre ha massa text än inget alls? Jag vill ju ge er en balanserad blogg med en blandning mellan bild och text, men som sagt - svårt. Just nu.
Kanske ska sluta med de här analyserade förklaringarna hur som helst? Måste ju vara himla tråkigt att läsa...
Här har ni en bild. Bara för att..!
Håller den inne en fis måntro? Eller har den mensvärk? Kanske har den stukat en tå. Möjligen är den rätt och slätt sjukt obekväm inför kameran... Bildkälla
Det här inlägget har jag verkligen, verkligen funderat på. För det är så väldigt lite som jag tycker är uppriktigt pinsamt. Naturligtvis finns det saker att skämmas för men det är väldigt få saker som ändå får mig att göra det. Jag vet inte om jag är bra på att ta saker med en klackspark eller om det handlar om att jag liksom intalar mig att det inte är pinsamt för att kunna hantera situationen. Oftast tror jag att jag sätter det hela i perspektiv och tänker att om jag kan skratta åt det om 20 år kan jag lika gärna skratta åt det nu, ungefär. Så för att hitta någon pinsam historia har jag letat och letat i mitt minne och frågat en syster om hjälp och ansträngt mig järnet... och inte kommit på nånting som skulle kunna vara mitt pinsammaste minne. För jag vet att jag skämts mer än vid de tillfällen jag åminnt mig, men de måste jag ju uppenbarligen ha förträngt. För att kompensera upp att inlägget inte kommer matcha rubriken bjuder jag helt sonika på tre mellan-pinsamma upplevelser.
1. Den första berättelsen utspelar sig på en lägergård. Det var under ett konfirmandläger där det dels fanns konfirmander (de som skulle konfirmeras), faddrar (tidigare konfirmander som nu kommit tillbaka som småledare), konfirmandledare (relativt vuxna människor som hade ansvar för konfirmanderna) och fadderledare (relativt vuxna människor som hade ansvar för faddrarna) och en präst då. Om jag minns rätt var jag under det här lägret fadderledare.. eller fadder. Hur som helst skulle jag öva in ett drama med en av faddrarna, som jag i min tur tidigare varit fadder åt när han var konfirmand. Han var en av de finaste människor jag träffat. Så vansinnigt sympatisk, en sån där människa man verkligen tycker om och uppskattar för att han är så urbota fin helt enkelt. Daniel hette han. Denna känsla av kärlek tog sig inte på något sätt ett så att säga romantiskt uttryck utan han var så ovanligt genomreko att man liksom rent ut sagt var tacksam för det bara. Skön kille! Nån man vill vara schysst mot för att han förtjänar det. Ni börjar kanske ana åt vilket håll detta barkar? Dramat vi skulle spela in hette Kärleken och Döden och gestaltade en kamp mellan Gud och Djävulen. Daniel spelade Kärleken och jag spelade Döden. I sketchen skulle vi genomföra ett faktiskt slagsmål vid ett tillfälle och det vi i princip slogs om var "nyckeln till döden och dödsriket". Därför hade vi en asfet nyckel. Den var ca 2 dm lång och i metall liksom, en riktig nyckel. Någonstans i detta slagsmål skulle jag ge sken av (vi slog ju inte varann på riktigt) att drämma nyckeln i huvudet på min motspelare, men i själva verkligheten bara nudda sidan av hans huvud med den där mjuka delen under tummen ni vet. Det var lite obehagligt att repa detta eftersom man inte ville skada den andra genom att göra fel så min syster, som var ledare på lägret och regisserade det hela, fick hela tiden uppmana oss att ta i mer. Så jag tänker att ja, nu kör jag till ordentligt här då så att det ser äkta ut..... misslyckas på nåt sätt med vridningen av min hand... och smäller denna enorma nyckel, med ett rejält hårt slag rakt in i Daniels tinning. Jag vet inte vem av oss som mådde mest illa. För Daniel mådde illa, det gick inte att ta miste på även om han givetvis gång på gång talade om för det ångestpaket till jag som ursäktade mig om och om igen att det inte var någon fara. Det kan jag nästan skämmas för än idag. Åtminstone återuppleva skammen som forsade genom min stackars kropp då. Denna fantastiska kille, som man liksom skulle vilja ge ett paket eller nånting bara för att han är så bra.. honom slår jag till i huvet så hårt att han måste sätta sig ner och vila innan han kan resa sig upp igen. Det var pinsamt mina damer och herrar. FÖRLÅT IGEN DANIEL. Att sen fortsätta repa detta slagsmål var ju inte helt ångestfritt. Daniel ställde sig dock snart upp igen och litade helt och fullt på att jag skulle fixa det nästa gång. Själv vågade jag knappt röra mig åt hans håll men efter lite övertalning från de båda (Daniel och min syster) blev det faktiskt skitbra till slut.
Mylord, vad långt det blev! Jag sparar de andra minnena litegrann.
FÖRLÅT!! Vill jag skriva.. men jag har ju bestämt att jag inte ska be om ursäkt för uteblivet bloggande. Det vore ju trots allt sjukt? För inte har väl vi gjort någon deal att jag ska blogga varje dag och att ni därför borde bli sura om ni inte serveras ett inlägg på några dagar? Alltså, jag är inte bitter eller så men det är faktiskt ett ganska intressant fenomen det här. Lite som att driva en väldigt kort tidning helt själv. På nåt sätt... Faktum är att jag har flera inlägg på gång men det känns så tråkigt att bara bröta på med text hela tiden? Nu får ni lite text i alla fall... Tills jag får feeling. Har för övrigt tänkt att jag ska fota "alla" random grejer som finns i mitt hem men som jag inte har nån aning om var de kommer ifrån?? Ganska kul. Hörs!
Igår satte jag på spotify för första gången på.. kanske ett halvår? Jag började tycka att det var krångligt att man bara får spela en låt ett visst antal gånger och så vidare (vilket jag dock egentligen stöttar tror jag, med tanke på att det finns folk som vill försörja sig på sin musik). Men musiken har verkligen förgyllt mitt liv de här senaste dagarna måste jag säga. Jag ville typ inte kolla på program t ex för att jag ville lyssna på musiken istället och då kan man ju göra andra saker samtidigt. Det är som att jag upptäckt musiken på nytt!
Nyss tänkte jag att om man bara kunde liksom dela en låt som med youtube så vore det ju perfekt. ....det kunde man! Vet dock inte om detta drar på min lyssningskvot eller nånting? Det vore ju konstigt, får kolla upp det. Tyckte det var en rätt snygg liten delningsbox också. Albumbild och allt, va! Fet låt.
Haha, när jag sätter på den här låten i min blogg sätts den på i min spotify också, så det är liksom där den spelas. Okej, jag är säkert tusen år efter på det här men i alla fall. Tänk vad roligt det vore om den började spelas på min dator varje gång någon av er spelade upp den från min blogg. Haha. Såklart är det inte så, men det hade varit roligt... The main question är ju om någon som inte har spotify kan spela den från min blogg? Det är ju det som gör det perfekt i så fall. Tänkte googla men alla andra bloggare frågar ju sina läsare så det kanske jag också kan göra?(Bror, du får typ inte svara, du googlar nog för min del.)
Att jag häromveckan var på en konsert med en världsmästarvisslare. Bara det faktumet är ju liksom nog för att täcka upp flera Dagens!. Men de tre ting som faktiskt gjorde att jag och mina kamrater tillika medlyssnare fick bänken vi satt på att skaka av skratt var:
* Rätt vad det var snörvlade/hostade/drog en tant/farbror hela sitt bihåleinnehåll genom typ hela kroppen. Lät det som. Det var den i särklass grövsta slemsnörvlingen jag hört. Och detta skedde givetvis när världsmästarvisslaren framförde en ljuv ballad. Ansikten gömdes i jackor och scarves och all kraft gick åt att knipa igen läpparna för att inte ge ljud åt skrattexplosionen som pågick inombords.
* Pastorn (konserten var i en missionskyrka) illustrerade, utifrån att han visslar när han har det bra, när han har det riktigt bra genom att lite för ingående berätta om hur härligt han tycker det är att duscha. Tre meningar. Två och en halv för mycket. Fullkomligen absurdt. Ja, bänken vibrerade.
* Jag tror det var i slutet av "You raise me up" (som världsmästarenvisslaren i fråga för övrigt vunnit OS-silver med) som .... oklart vad som faktiskt hände, diskussion pågår om det var ett barn eller en psyksjuk kvinna... någon från den bakre delen av kyrkan gav i från sig ett läte som verkligen lät som "Djävulen!!". Så vansinnigt surrealistiskt! Som att det inte vore nog redan. Vad gör man? Jo, man skrattar. Så att bänken SKAKAR.
Att jag häromdagen sträckte ovansidan av min underarm (alltså, som i att sträcka en muskel, eller vad man nu sträcker) när jag skulle göra ett @ med en hand. Får jag räkna mig själv som handikappad då? Vad jag nu skulle vinna på det... Handikapparkering naturligtvis! "Jomen konstapeln, du förstår, jag har väldigt små händer..." Worth a try.
Nu två dagar senare funkar det äntligen att ladda upp videos igen! Praise the Lord.
Låtvalet föll sig naturligt eftersom jag just lyssnat på Filip och Fredriks podcast och i slutvinjetten sjöng med och då insåg att min hals sjöng andra saker än jag sa åt den, väldigt underhållande! Jag fångade tyvärr inte den grövsta falsksången på film, men en liten snutt får ni här i alla fall.
Ni måste föreställa er att min lägenhet alltså ligger mellan två andra och genom de avgränsande väggarna kan man höra någon nysa om det är knäpptyst. Och detta spelades alltså in halv tolv på natten. *I'm such a rebel.* Notera även hur mitt ansikte tycks sväva fritt i mörkret.
Ni verkar ju gilla det här med listorna trots allt, så jag kör på...
1. Vad heter du?
Av någon oklar anledning håller jag ju det lite anonymt här på blögga. Det börjar på S!
2. Vad kallas du för?
Hm, nu för tiden mest mitt förnamn. Förr i tiden ibland mitt efternamn, eller en olämplig förvrängning av mitt efternamn och ganska ofta pygmén.
3. Vad vill du att folk ska kalla dig?
Jag gillar mitt namn, så det funkar! En klasskamrat brukar kalla mig Skrållan ibland vilket alltid får mig att skratta eftersom jag bara tänker på Skrållan-dockan. Mitt namn är nog safe. Prova nåt annat och se om det funkar.. ;)
Bildkälla
4. Vad gör du just nu? Hey Sherlock. Svarar på listan! Ligger på soffan och knarkar halstabletter och Piggelin.
5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu? Gå ut och dansa i Göteborg, jobba med mitt skolprojekt, ta en lång promenad, hämta fler Piggelin i frysen.. Eller alltså, jag vill ju svara på listan.
6. Vad har du på dig? None of your business I'd say! Men mjukisbralla osv.
7. Vad har du gjort idag?
Jomen här har man röjt på soffan vettu! Kollat på Djurakuten, lagt upp en massa bilder på facebook, försökt blogga videobloggen men misslyckats, kollat på Halv åtta hos mig, kollat på Mannen som kunde tala med hundar, läst bloggar, lyssnat på Filip och Fredriks podcast, lyssnat på Henrik Dorsins sommarprat. Hör och häpna: duschat, gått och handlat (var alldeles skakig när jag kom hem), lagat lunch och skickat ett mail.
8. Vad var det roligaste med din dag?
Föregående inlägg. Och Henrik Dorsins sommarprat (framförallt låten Får Man Skämta Om Vadsomhelst, hoppa till 54.33).
9. Vad var det tråkigaste med din dag?
När tv3play efter reklamen i mitten av Djurakutenavsnitten hoppar direkt till slutet så att man bara kan se första hälften av programmen. LÄGG AV FÖR I!!!! känner man då...
10. Om du fick beskriva en perfekt dag, hur skulle den då vara?
Det är nog väldigt svårt känner jag. Det beror ju på humör och förväntningar och förutsättningar. Om den innehåller glädje och kärlek är det ju en bra start..!
11. Om du tittar åt höger, vad är det du ser?
Hehe, mitt bord och alla klementinskal och piggelin-papper.
12. På tal om höger, är du vänsterhänt eller högerhänt?
Det måste väl ändå vara helt ointressant...?
13. Om du hör ordet perfekt, vad förknippar du det med?
...? Kanske alla de gånger jag tänkt det om människor som inte förstår det själva.
14. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Alla har sin charm! Våren innebär ju tveklöst en ojämförlig frihetskänsla men..
15. Vilken högtid är din favorit, jul, midsommar, påsk etc? Och varför?
Julen tror jag, av de tre i alla fall... För att det är den som jag firar mest av de tre och för att man har laddat så mycket inför den och om den blir bra så kan man bli lycklig i själen för en stund.
16. Beskriv den perfekta outfiten?
Den finns nog inte skulle jag säga. Bara kör. Må bra, då blir det bra.
17. Välj något inom modeindustrin som du skulle vilja rädda svenska folket ifrån som t ex gröna strumpbyxor, boyfriend jeans etc?
Det är inte mycket som inte kan bli schysst i rätt kombo. De osunda idealen är ju dock svåra att matcha.
18. På tal om mode, din favoritbutik?
Jag letar!
19. Favoritplagg som du har i garderoben? Får gärna illustrera med bild.
Eeeeeh.... Det växlar! Kanske min prickiga scarf? Ibland i alla fall.
20. Favoritoutfit som du har haft på dig hittills i ditt liv?
Men kära hjärtanes, skulle jag minnas det? Eeeeh.. okej, jag ska verkligen försöka tänka efter här... Nattlinne när jag var liten kanske. Obeskrivligt skönt.
21. Favoritplagg på en man?
Väldigt mycket funkar. Det handlar mer om själva mannen än om vad han klär sig i.
22. På tal om killar, vad föredrar du, svenskar eller utländska?
Haha, va? Spelar ingen roll!
23. Beskriv en egenskap hos en man som du skulle vilja ha,
t ex mörk röst, synliga ådror etc.
Tänkte häromdagen att det vore sjukt nice att kunna odla skägg.
24. Vad är det mest romantiska en kille gjort för dig?
Hm... Alltså, är det romantiskt även om det bara är på vänskapsplan eller? Har en fantastiskt fin kompis som skickat nallar och en ring och sådär. Det gjorde en sextonårig mig väldigt glad. Fick ett parfymerat kärleksbrev av en annan kille en gång, eventuellt på skämt i och för sig, men blev lika fnittrig ändå. Alltså, folk har vart fattiga med riktigt romantiska grejer må jag säga. Shape up!
25. Vad är det mest romantiska du gjort för en kille?
Rent generellt är jag nog ganska bra på att skriva uppriktiga brev där jag förklarar hur mycket personen i fråga betyder för mig. Romantiskt vet jag inte, men. Kärleksfyllt i alla fall!
26. Vad är den perfekta presenten? Ifall du skulle fylla år imorgon.
Något som visar att den som ger presenten har tänkt efter och verkligen ger något som passar mig.
Vad gör de här människorna? Öppnar hon paketet innan han ens släppt det? Om han nu hjälper henne att hålla presenten för att hon inte ska tappa det (snacka om
att inte lita på den andra personen) varför står de
27. Vad är den hemskaste presenten du fått? Oj... Har jag fått en hemsk present nån gång? Minns att jag var vansinnigt besviken när jag som typ tolvåring fick en liten miniservis i porslin. Skulle vilja ha den nu!
28. Cola eller fanta?
Cola. Zero, för att den är snyggare än light.
29. Choklad eller sur/salt godis?
Salt.
30. Sallad eller McDonalds?
Beror på vad man är sugen på ju! En riktigt god sallad är ju så god så man nästan dör. Och då vill man ju hellre ha det än donken. Men ibland är man bara sugen på donken helt enkelt. Pommes is a must!
31. Myskväll eller utekväll? Depends. Återigen. Utekvällar kan bli såna misslyckanden. Men myskvällar slår sällan fel. Men en bra utekväll är ju sjuukt nice.
32. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Kärleken övervinner allt. Kort sagt...
33. Pengar eller kärlek?
Kärlek. Hatar pengar!
34. Tåg/buss eller bil?
Eh.. buss framför tåg. Om man inte ska aplångt. Bil med trevligt sällskap och om jag slipper köra. Men buss är meditativt tycker jag! Om det inte stinker urin eller så.
35. Bloggen, instagram eller twitter?
BLOGGEN ofcurrs. Har ju den där nedrans instagramen men den känns rätt onödig och twittern uppdaterar jag kanske en gång i halvåret när jag kommer på att jag har den...
36. Tv eller dator?
Dator. Dessutom har man ju typ teven i datorn. Men lätt datorn oavsett.
37. The Notebook eller Fast and the furious filmerna?
Inte sett nån av dem! Jag vet, alla chockas av detta.
38. Roligaste fyllehistoria?
Det finns alltså roliga fyllehistorier..? Kan bara komma på tragiska. Där fyllan har varit avgörande för händelseförloppet så att säga. Typ kille snubblar i badrummet och slår ut ett fönster och skär upp handleden, eller frustrerad tonårskille sparkar liggande kille i huvudet, eller nersupen kompis segnar ihop och somnar på golvet, eller kille försöker hongla upp tjej trots att han har flickvän, eller vuxen man slår till yngre tjej för att han tror att han blir skrattad åt.. Bara män här känner jag. Man kan absolut ha roligt med alkohol, men riktigt fulla människor är oftast bara tragiskt.
39. Pinsammaste fyllehistoria?
Min student bestod från typ klockan 8 till typ klockan 14 enbart av champagne, oavsiktligt. Voila! Somnade på vägen hem mot studentmottagningen men det kan lika gärna ha berott på utmattning efter en stenhård vårtermin. Jag vet inte om jag gjort så mycket pinsamt på fyllan eftersom jag varit full så vansinnigt få gånger. Och då har jag mest koncentrerat mig på att hålla mig på mattan. Jag har nog gjort pinsammare saker helt nykter.
40. Om du läser bästa vän, vem tänker du då på?
Jag tror inte jag har en bästa vän. Jag har flera asbra!
41. Något som du är riktigt rädd för? Spindlar, framtiden, att misslyckas..?
Nej... Jag tror att allt löser sig.
42. En vacker mening som har fastnat hos dig?
"..låt oss dansa en vals, om du inte kan - det gör ingenting alls. Så vitt jag förstår så ska det gå bra att dansa en vals, nu när vi har sagt ja." -Stefan Andersson
43. Dra ett skämt?
Ae. Du kan redan alla om tomater osv.
Det var en gång två X som var ute och gick...
- Lägg dig ner! sa den ena.
- Why? sa den andra.
.............. (Ja, jag kom på den nu!)
44. Ditt finaste minne från dina gymnasietider?
Åh, det finns faktiskt många fina. En kram på nyår bland annat!
45. Det roligaste som hände dig under gymnasiet? T ex, faceplanta (ramla framför alla på ansiktet)-
Det kan ha varit att spela Eliza i vårt musikalprojekt... Men om det ska vara nåt jag själv gjorde som var roligt? Eh.. alltså, jag minns inte?!
46. Något som du önskar att du kunde ha gjort under gymnasiet? (t ex vara mer social, vara mindre social)
Genomfört en falsk-konsert som vi snackade om men som nog ingen vågade riktigt... Jag hade tänkt att sångaren skulle sjunga i en annan tonart, trummisen spela lite i otakt, gitarristerna spela på ostämda instrument och pianisten typ spela en helt annan låt. Det hade varit så extreeemt roligt. Och intressant att se vilka som inte skulle märkt något!
47. Något som du vill uppleva i livet som du inte hunnit göra än?
Oj hjälp, mycket! Äga en hund!
48. Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Just precis nu, inte mycket alls eftersom jag är sjuk... Men annars... slutföra Cyndees pris från sleepoverparty-quizet i våras och se till att hon får det, tvätta mina sminkpenslar och göra klart en tavla.
49. Beskriv din favoritscen från en film/serie alt. länka med youtube.
Hahaha, älskar Billy Bob Thornton i hela Bandits. Det märks inte alls hur rolig han är i reklamen här nedan, och har du inte sett filmen borde du kanske inte se klippet, men han är tamigtusan brilliant i filmen alltså!
50. Berätta tre saker om dig själv som ingen vet? (sjunger i duschen, äter baklänges middag etc)
Äter baklänges middag, say what? Alltså, det finns ju anledningar till varför ingen vet de om mig. Om de finns, så... skulle inte tro det, sorry! Men jag kan berätta tre andra saker som du kanske inte vet.
- Hundars saliv är desinfekterande (har jag hört, men från en rätt säker källa). - Andreas Carlsson heter Mikael i andranamn (säger Wikipedia).
- Johnny Cash uppträdde 3 oktober, i skrivande stund dagens datum, 1972 på Österåkerfängelset i Sverige. (What would we do without Wikipedia.) PS. Fick nyss det här mailet från Twitter:
"We have one suggestion: follow more people." Och så föreslog de Agnes Carlsson, Carl Bildt samt AMBER *OFFICIAL*. Eh, ok.
