'Key.. Eftersom det praktiskt taget inte går att bädda in videos från du-tuben längre får ni klicka på bilderna för grymt bra musik! Den sista hörde jag i Moneyball - bra film, Brad Pitt ser typ exakt ut som Robert Redford.
Men vad är det för himla crap Youtube håller på med. Typ inga bra klipp går att bädda in längre (lägga in som videos i bloggen). Men ja, jag fattar. Bra grej, egentligen. Di små artistera ska ha sitt leverne. Long live artistera..! Men det gör att ni får länkar istället.
Haha, den här låten får mig alltid att skratta. För när min syster och jag i typ 10-årsåldern precis hade lärt oss vals var vi övertygade om att det här var tretakt och dansade för glatta livet till denna låt. Konstigt nog kom vi liksom ur takt hela tiden......
Det finns otroligt mycket roligt i det här klippet. Oj oj oj. Jag tycker också att den är ett bra bevis på hur dumt det är att bara följa modetrender rakt av utan att reflektera. Se och lär människor!
Men det jag egentligen skulle säga är att EN DAG - kommer jag att återkomma till vår kära blogg med full kraft.
Hahaha... I natt drömde jag (skrev inatt jag drömde av ren reflex först) att jag var på besök på mitt gamla högstadie och att jag när jag kikade in i ett klassrum fick se min storasyster delta i en lektion där, som elev. Jag beslöt mig för att gå in och det var den flummigaste lektionen ever. De skulle ställa saker mitt i ett tomt rum, blunda och gå in på den öppna ytan och bara känna typ. De hängde upp tyger och grejer också, gränsade av... Det skulle bli någon slags föreställning till slut. Mycket märkligt. Hennes gamla lärare Jan var där också. Hela stämningen var väldigt glad och härlig och apropå något skämt försökte Jan sjunga en låt. Han misslyckades totalt vilket i drömmen var jätteroligt och min syster och jag highfiveade på avstånd och mimade "Det här ska bloggas!" i kör. Det var givet liksom.
Nu tänkte jag såhär i verkligheten (läs med engelskt uttal -->) posta (<-- slut på e.u.) lite musik idag och jag tänkte några minuter efter uppvaknandet ur min sovmorgon att just den låten Jan försökte sjunga ju vore kul att blogga. Men jag minns tyvärr inte alls vilken det var. Kände bara att den här storyn kanske ändå var värd ett inlägg.
Det blir en kommande sommarplåga istället, solen lyser ju trots allt.
Ikväll tävlar Terese Fredenwall i melodifestivalen. Med sig på scen har hon två vackra (både på insidan & utsidan) killar. Bakom scen jobbar ännu fler vackra människor för detta kalas. Och alltihop är bara så himla fint! Som Terese själv säger är det hennes pris, efter att ha vunnit sin plats i festivalen via Svensktoppen Nästa, att få stå på scenen själv och det enda hon vill är att få ge lite av sitt hjärta till alla som lyssnar ikväll. Men jag skulle också önska att de gick vidare. För att Terese, och alla vackra själar som jobbar med detta, har något att säga. Något vackert och viktigt. För att det här är en tjej som inte i första hand prioriterar publicitet eller försäljningssiffror utan vänder sig till de människor hon tror kan behöva hennes kärlek och ord bäst. För att jag tror att de flesta av oss kan bli upplyfta av hennes budskap. För att det kanske sitter någon med tårar i hjärtat och tittar på finalen i Globen och behöver det Breaking the Silent vill berätta. För att hela världen kan behöva peppen att bryta sig loss från något destruktivt och ta emot kärleken och livet. För att flera av de som jobbat för den här kvällen är några av de absolut vackraste jag vet. För att det vore så vansinnigt kul om de gick till final!! Därför hoppas jag att ni vill rösta på henne ikväll.
Terese Fredenwall med Breaking the Silent FTW (for the win)!