En häst är en häst om än aldrig så liten

Jag vet att det är ett föl, men det kan inte hjälpas 

att det är hur litet som helst. Py-tte-li-tet!

Delad glädje är dubbel glädje

Okej, ni kommer väl ihåg den där sjukt bra idén jag fick för ett tag sen? Den som gick ut på att ni skulle skicka gåvor till mig - som jag i min tur öppnar i en videoblogg? Jag gav ett löfte: får jag 31 presenter ska jag lägga upp en videoblogg varje dag i januari där jag öppnar en present.

Fatta kul, det kan vara en uppmaning, utmaning... En ren och skär gåva som förhoppningsvis ger någon typ av reaktion. Det kan vara en bajskorv (på gränsen till ok skulle jag säga, håller knappast en månad va?), lite underkläder, en porslinshatt eller ett par tre puttekulor. Det kan vara ett bibelord, en saga, en fråga, ett skämt, en länk. Ni fattar ju själva, gränser finns, men de är inte många. Det här kommer bli fett kul!!

Läs om reglerna HÄR och skicka sedan ett mail till mittilivet.mail@gmail.com, styrk din trovärdighet och få vidare info (typ adress och sånt) som svar. Har typ två adresser nu för tiden, särskilt nu över jul och nyår så om du tror dig veta var du ska skicka har du feeeel. Nejdå, inte säkert. Men would be nice with som contact. Love is a contact sport som Whitney brukar säga.

Jag ser fram emot det här! So don't let me down. Snart är det första januari... 

Julöden

Min dator lever! Halleluja. Nåväl, hur mår ni då? Hade ni en bra jul?
Det hade jag. Men some of us obviously didn't...

En bitter get strejkade bestämt på Liseberg den 23:e.

Och på självaste julafton beslöt sig
en orkidé för att ge upp.

Dagens!

Jag citerar en syster:


"Julen. Tersernas högtid."

Angel's' kiss

No shit?

* Den där Josef var en bra kille alltså

* Dagens!

Mellanrum

En avgörande anledning till att bli vegetarian

Det är pumba och jag

Ibland känner jag mig bra crappy alltså. Som för någon vecka sen när jag var inne i en antik affär. Allt var kopiöst dyrt (t ex en liten trähäst, med ditmålade tänder förvisso, för över 2000) och jag var inte ens där för att köpa nånting. Så hittade jag plötsligt en liten bakpryl, tänk er en mix mellan en visp och en pepparkaksform, ingen big deal men jag ville verkligen ha den. Så jag frågar kvinnan som satt där på en stol och hade hand om det hela vad den kostade. Hon ringde till någon som tydligen egentligen hade hand om det hela och säger när hon lagt på:

- Han sa att jag kunde ta vad jag ville ha för den. Vad säger du om 30?

- Jag tar den för 20.

Hör jag mig själv säga?! 30 kronor var ingenting! Oavsett om det varit på ett skitställe eller ett svindyrt ställe så var trettio ynka kronor ett billigt, bra och typ redan för litet pris. Och så ska jag börja pruta ner det. Med tio kronor. Vad hände där?? Ingen aning. Men så blev det. Jag kände mig som ett svin. HAHA, vitsigt! Pumba är ju i alla fall rätt skön. Och jag med om jag förstått det hela rätt... 

Medan han sover

Tills min kära dator blir återstartad till liv får ni lite musik i alla fall. Plöjer Gilmore Girls nu för tiden och den här låten här med, fast med Elvis Costello om jag förstått det rätt, på ett ganska lustigt vis. Kolla säsong två typ precis när Lukes extremt snygga systerson trätt in i bilden om ni vill veta mer. Annars kan ni bara lyssna på den sköna låten.

Om bloggning kan rädda liv är jag all up for it

"Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva."

Textkälla: Unicef

Foto: UNICEF/Kate Holt

Fattar ni hur viktigt det här är eller? Fattar ni? Hade jag sett ett barn ligga på gatan här i Göteborg och huttra på trottoaren, eller vara så hungrig att revbenen trängt sig allt längre ut, om hennes eller hans gråt tystnat för att tårarna tagit slut för länge sen, om någon sparkade på det här lilla barnet, om någon tog sig den djävulska friheten att tränga sig in i det här lilla barnets kropp, om någon fnyst åt det och sagt att det inte var värt någon mat, om det legat i sin egen avföring och varit på väg mot ett sista andetag... Hade jag då inte gjort allt, ALLT, jag kunnat för att rädda det? Hade du? Hade man inte tagit det i sina armar, svept in det i sin jacka, rusat till ett sjukhus och offrat allt för att detta lilla liv skulle få fortsätta? 

Det värsta är att jag inte är så säker på det. Jag önskar att jag hade gjort det. Jag vill tro det. Men om det hade legat ett barn i varje gathörn? Hade jag då inte stängt ögon och öron för att över huvud taget orka fortsätta? Jag vet inte. Kanske. Men hörrni, vi har privelegiet att inte behöva blunda när vi går ut på vår egen gata. Vi kan välja att se andras misär en stund och sedan vända bort blicken. Vi lever i en lyx. En lyx. Fattar ni? Jag har inte många kronor på kontot, men det luktar inte soptipp när jag går utanför dörren, det ligger inte döende människor på gatan och alla jag känner somnar för det mesta mätta på kvällen. 

En örfil är vad jag tycker ni ska ge er verklighet idag. Och se misären i ansiktet. Om en stund kan ni titta bort igen. Det är inte mycket vi behöver stå ut med i jämförelse med dem. Se på dem. Och gör något om du kan.

Skänk pengar till Musikhjälpen eller Unicef till exempel, handla dina julklappar hos någon av dem, skriv ett blogginlägg där du uppmärksammar eller våga tala om det med de du pratar med. 

Sen är jag all fine med att du välkomnar din verklighet tillbaka igen. Det kommer jag att göra. Det är fint att vi har det så bra. Det tycker jag att vi ska uppskatta och inte ha dåligt samvete över. 

Men ni förstår väl, hur viktigt det här är?

Bloggmaterial, såsom bilder, information och vad
du ska göra för att det ska funka hittar du HÄR.


Edit: Ja, jag ändrade lite. 

Jag säger ju det

Överallt  är  de.  Till  och  med  på  min  fönsterbräda.

(Observera kattungen  precis när jag  öppnar dörren.
Stackarn fick dörren i huvet typ. Aaall over the place.)



MER KATTER: Här, här och här.

Lite som en dammråtta längst in under sängen

Jag tycker det känns lite onödigt att hålla på och förklara sig eller ursäkta sig när man inte bloggar. Men nu är det så att min dator har kraschat. Så är det så att det känns mer oregelbundet  än vanligt så är det därför. Eftersom jag nu måste göra allt på skolans dator betyder det också att jag måste lägga över bilderna från mobilen hit och för det måste jag ha min sladd, tid och bla bla bla. Men det kommer!

Sankta Lucia någon?

Moi featuring Malin. Och då har jag ändå varit lucia en gång i tiden.

Some good, good lovin'

Dagens!

Att det på riktigt, på gränsen till Norge, gripits en ryss för smörsmuggling.



Bildkälla





* Glöggfest

Det var en trevlig fest på många sätt! Den innehöll många glada skratt var av ett grundades på något av en pinsamhet. Jag trodde nämligen att en kille var en tjej halva kvällen. Något som han personligen aldrig förstod hoppas jag, men han förstod nog inte heller mina väldigt trevliga "mellan-tjejer-blickar" som kastades från mina ögon till hans. När jag fick förklarat för mig att han faktiskt var en man insåg jag att hans svaga respons förmodligen berodde på att han nog inte var så intresserad av att flörta med mig helt enkelt. Och eftersom jag kände mig vansinnigt elak och ville vara så långt bort från honom som möjligt resten av kvällen passade det ju ganska bra.

Efter tolv gick vi vidare och röjde loss på dansgolvet. Man kan hitta många roliga människor på ett dansgolv. Det finns alltid någon som liksom är helt inne i sin egen värld och dansar mer med golvet, luften och sitt eget hår än med människor runt om. Den obligatoriska rumpmänniskan fanns också med igårkväll. Det är han (eller hon) som har bakdelen som sitt främsta vapen. Man kunde också finna de lite stiligare klädda männen som ofta står längs med väggen och är för fega för att dansa loss och istället kastar, enligt dem dödssexiga, blickar i hopp om att få en kroppsskakande brud i sin famn. Sen fanns det de mer attraktiva kompisgängen som stog i ringar med egna danser och utrop och hade riktigt, riktigt roligt. I det coolaste gänget hängde jag och vi hade roligast av alla tror jag bestämt.

Världens fulaste?

Det är inte bara en rysligt grön pudel...

Utan.. en rysligt grön pudelpenna.

Var god behåll dina kroppsdelar

Bara så ni vet...

Så får man inte förlora sitt ben till höger här borta...

For Real

Igår var jag på en konsert med Terese Fredenwall och måste tipsa om två (tre) fruktansvärt fina låtar som hon framförde. Här nedan hittar ni länkar till  hennes hemsida där ni inte bara kan läsa om hur Terese tänker kring låten, utan även helt gratis ladda ner både "lyrics and chords" och själva låten. Du lär inte ångra dig!

To you


I'm not a one night project


Såhär in Christmas Time borde ni ta en lyssning på den här också:


Hey Jesus
Ett blogginlägg om låten hittas HÄR.

Foto: Anna Bergström, Redigering: Moi.

Passar på att rekommendera hennes blogg när jag ändå är i farten!


Terese Fredenwall
http://teresefredenwall.com/index.php?p=2

Och slutligen vill jag bara hinta om projektet Wings of Protection. 

Dagens!

Apropå julkalender... det här är ju helt otroligt:

http://www.theartofdancing.co.uk/

You gotta love it!

Jag har kommit på en as-bra idé! Häromveckan insåg jag att jag egentligen skulle vilja göra en adventskalender av något slag på bloggen. Men så har ju flera dagar redan gått och jag har dessutom mindre tid än nånsin att lägga på en sån grej nu tyvärr. Så slog det mig alldeles nyss... jag gör det i januari istället! Hur kul?! När ingen annan gör det... Och here come's the ultimate thaing: jag mottager presenter av de flesta slag fram tills den första januari (ev. även i januari) och så gör jag varje dag i januari en videoblogg när jag öppnar en present. Får jag ihop 31 presenter är det A PROMISE!! Jag lägger dem i ordning efter att de ankommer till mig och sen kör vi!

Kriterier:

* Paketen får inte innehålla något levande/dött djur

* Paketen får inte innehålla mat eller annat av sådant slag
   så att den inte håller sig i ca en månad

* Paketen skall packeteras på så vis att de vid uppackning
    inte orsakar en oreda som är väldigt jobbig att städa upp

* Paketen får inte innehålla något som ni tror att jag blir illa berörd av

* Paketen får inte vara större än att de går in genom en vanlig dörröppning

* Paketen får inte vara i ett stort behov av ett underhåll efter öppning (alt. läs nästa punkt)

* Paketen måste gå med på att ges vidare vid behov

* Paketen får innehålla extremt roliga saker

* Paketen får innehålla trevliga saker

* Paketen får innehålla nästan vad som helst

KOM IGEN - DET BLIR KUL!

För att delta i denna fantastiska januari-kalender skicka ett mail till: mittilivet.mail@gmail.com och styrk din  trovärdighet på något lämpligt men ganska valfritt sätt så får du vidare information i ett mail tillbaks. Eller lämna en kommentar med samma innehåll plus din emailadress. Pepp!

Modernt

Härligt att ordkontrollerna hänger med i svängarna...

* She's like panther

Häromdagen lyckades jag:

* Registrera en mötande persons gångriktning
(du vet hur man när man möter en människa
läser av vilket håll personen ifråga tänker gå
och åt andra hållet) och av någon outgrundlig
anledning styrt åt samma håll typ tre (olika)
gånger vilket resulterade i lika många osvenskt
krångliga "fram-och-till-baka-ojdå-hehe-förlåt-heh".

* Tappa godis ur lösviktsskopan varje godissort,

varav en gång över en person som stog böjd intill.

* Vänt mig om för att gå tillbaka till bilen efter att ha
betalat parkeringen och gått rakt in i en lyktstolpe.

Behöver jag säga att jag inte direkt kände mig som smidigast den dagen?