Kattliv

Det finns typ en miljon katter här. Åtminstone typ tio på min (lilla) gata. Jag ser katter heela tiden. Okej, det kanske bara är mycket jämfört med Göteborg där det inte finns några katter utomhus alls i princip. Men även jämfört med landet-landet där jag bodde i min barndom tycker jag att det vimlar av katter här. Igår såg jag EN enda katt på väg till skolan, vilket typ hade varit värt en helsides-artikel i lokaltidningen. Men i förrgår bestämde jag mig för att dokumentera alla katter jag såg på de kanske femhundra metrarna till skolan. Det var ändå lite av en besvikelse att jag inte såg fler måste jag säga, för det finns verkligen MÅNGA. Men här har ni i alla fall fyra krakar, varav 100% är icke-sociala (eller så var de bara morgontrötta). Det finns dock de som är mysiga också, tro mig, jag prövar alla.

Den här är typ avståndstagande och rädd,
men hänger för det mesta på ett tågräls. 

Den här var faktiskt lite av ett nyfynd, men
efter att jag upptäckt den bland buskarna,
stannat och plockat upp mobilen (för att ta
kort) under dess stadigt vaksamma blick gav
den upp sitt gömställe och sprang längre
bort från mig. Slutsats: Asocial.

Den här springer på gatan typ varje gång jag
går där. Liten, skitsöt och i princip oklappbar.

Här har vi en vit vacker en, men skönheten
bedrar. Den här såg jag alltså igår morse igen,
och när jag närmade mig och diskret kallade
lite på den tog den sig mot mitt håll, jag satte
mig på huk för att umgås och då gick den förbi
med ett nonchalant avstånd på en halvmeter
eller så just som en bil körde förbi. Hej hej katten,
heh... Sen reste jag mig långsamt och oberört(?)
medan bilen fick stanna för att vänta medan
katten masade sig över vägen.