* Then they can't get what they want to steal

Egentligen hade jag tänkt rekommendera Pumped up Kicks, men den hade så tragisk
text så det kändes inte så kul. Deras musikvideo till Houdini kan du dock hitta på
den här länken för lite mer disco. (Det rekommenderas absolut! Gött sväng...)

Kattliv

Det finns typ en miljon katter här. Åtminstone typ tio på min (lilla) gata. Jag ser katter heela tiden. Okej, det kanske bara är mycket jämfört med Göteborg där det inte finns några katter utomhus alls i princip. Men även jämfört med landet-landet där jag bodde i min barndom tycker jag att det vimlar av katter här. Igår såg jag EN enda katt på väg till skolan, vilket typ hade varit värt en helsides-artikel i lokaltidningen. Men i förrgår bestämde jag mig för att dokumentera alla katter jag såg på de kanske femhundra metrarna till skolan. Det var ändå lite av en besvikelse att jag inte såg fler måste jag säga, för det finns verkligen MÅNGA. Men här har ni i alla fall fyra krakar, varav 100% är icke-sociala (eller så var de bara morgontrötta). Det finns dock de som är mysiga också, tro mig, jag prövar alla.

Den här är typ avståndstagande och rädd,
men hänger för det mesta på ett tågräls. 

Den här var faktiskt lite av ett nyfynd, men
efter att jag upptäckt den bland buskarna,
stannat och plockat upp mobilen (för att ta
kort) under dess stadigt vaksamma blick gav
den upp sitt gömställe och sprang längre
bort från mig. Slutsats: Asocial.

Den här springer på gatan typ varje gång jag
går där. Liten, skitsöt och i princip oklappbar.

Här har vi en vit vacker en, men skönheten
bedrar. Den här såg jag alltså igår morse igen,
och när jag närmade mig och diskret kallade
lite på den tog den sig mot mitt håll, jag satte
mig på huk för att umgås och då gick den förbi
med ett nonchalant avstånd på en halvmeter
eller så just som en bil körde förbi. Hej hej katten,
heh... Sen reste jag mig långsamt och oberört(?)
medan bilen fick stanna för att vänta medan
katten masade sig över vägen. 

* Dagens!

Låt som spelas: Holding out for a Hero (Bonnie Tyler).

Wierd

Min syster har ett hästhuvud på axeln.

Det där med poesi (lätt varning)

På kylskåpet i skolans fikarum har ett gäng rätt morbida meningar börjat ta form...

Dagens!

Jag har en lärare, som på sin andra arbetsplats har en kollega, som apropå det typiskt svenska fenomenet att spara den sista biten, alltid när de ska äta tårta på jobbet skär ut en första bit och slänger den med orden "Så, nu kan vi börja!" vilket ger kontentan att de kan äta tills tårtan är slut. Klockrent!

To succeed winning things you don't need

Världens fulaste?

* Kaniner och tight asses

Idag har några timmar spenderats på Göteborgs stolthet - Liseberg. Jag har varit där mycket i mina dagar och har älskat att åka i princip allt, gärna flera gånger om. När jag nu kom hem efter att ha lämnat kvar två systrar och några syskonbarn sneglade jag i spegeln efter gråa hår. För dagen på Liseberg var allt annat än rolig, den var hemsk! Mitt humör var ganska lågt redan innan vi hoppat på spårvagnen men efter bara några steg innanför Lisebergs portar sjönk mitt humör, min blodsockernivå, mitt engagemang och mitt fysiska välstånd med en rasande fart. Det hade nog egentligen inte så mycket med nöjesfältet att göra, men det var sannerligen att jämföra med helvetet när mitt huvud dunkade som aldrig förr.


Det här duger inte! tänkte jag. Så jag stoppade i mig både mat och godis och begav mig med gammal huvudvärk men nytt mod mot Balder. Min syster och jag skrattade ikapp och vi är nu förevigade som två jättebäbisar på bild i Lisebergs databas. Men trots en glimt av glädje hade den förut så välvilliga magen omvänt sig till satan och lockade med sig resten av min kropp också. Jag mådde bäver. Och då menar jag inte om en fin, fridlyst och fräsch bäver. Utan en ful, förbannad och fisstinkande bäver.


Med en huvudvärk som fick det att svartna för ögonen vid minsta ljud eller ljusreflektion och en mage som omslöt sig kring en satanistisk bäver bestämde jag mig ändå för att inte ge upp. Lite vatten och skugga lät som ett bra recept och jag tog plats på en bänk vid Lilla Scenen mellan en brunögd man och en vacker systerdotter. Det började se ljust ut. Ända tills showen började och fyra hysteriska kaniner och en ung herre i taighta jeans hoppade runt som galningar. Det kanske inte låter så farligt, och som rubriken meddelar fanns även ett taight ass under det där slimmade tyget, men hela föreställningen gick ut på att barnungarna skulle skrika när de såg banditkaniner. Och de utpekade kaninerna de syntes inte bara en gång under spektaklet utan flera. Dessutom så hade den flicka som tog skrikandet på mest allvar av alla i hela publiken tagit plats precis bakom mig. Jag skojar inte, hon skrek så att rösten sprack.


Där satt jag och höll för öronen och klunkade vatten om vartannat och bad till Gud att den svettige mannen med den välformade rumpan inte skulle försöka engagera mig i showen trots att jag satt längst fram. Den närmaste kroppskontakten jag fick med mannen ifråga var någon form av highfive, som jag missade, så Gud finns nog. Men Han valde inte att befria mig från mina smärtor, vilket jag i och för sig inte bett om, och jag beslöt mig för att åka hem till slut.


Mitt i det dimmiga tillstånd mellan dröm och verklighet jag befann mig i på vägen hem funderade jag på om detta hade något att göra med att jag blivit äldre. Men sedan kom jag fram till att jag nog bara hade en dålig dag eftersom jag inte varit på topp innan jag steg in i den rosa-gröna världen heller. Om Liseberg någon gång tänker byta från de färgerna kan de beställa sina nya kostymer hos mig dock. Som betalning tänker jag kräva, förutom gratis guldpass livet ut, att besökande barn inte får skrika över 60 dB.

Dagens!

.

* En stark rekommendation (typ 140 i bänkpress)

En bild säger mer än tusen ord. So here you go, drygt 9000 ord.


Street Art Utopia
http://www.streetartutopia.com/

FOTNOT: Detta är ett bloggtips och alla bilder i inlägget kommer från bloggen som länkas högst upp i inlägget. Här nedan finns länkhänvisningar till varje bild. 

Bild 1, Bild 2, Bild 3, Bild 4, Bild 5, Bild 6, Bild 7, Bild 8, Bild 9

Fjortonde gången gillt

Häromdagen skulle jag skruva ner en ful lampa som satt i mitt rum när jag kom hit. Det var en liten hake bara -  jag hade ingen skruvmejsel. Tro mig när jag säger att jag gjorde vad jag kunde. Man tager vad man haver:

En linjal.

En nyckel.

Ett mynt.

En metallspatel (bladet).

Mätgrejen från ett hålslag.

En metallspatel (fästet).

En nagelknipsare.

En gul linjal.

En behållare för olja och emulsion.

 Ett gammalt csn-kort.

(Jag förstörde min enda) pincett.

En burköppnare.

En sax.

En vanlig himla bordskniv!

* Positivitet

* Bageri

Told you so

Efter x antal konversationer av det här slaget
(okej två, men det kändes nog så förnedrande):

Jag: - Hej!

Bibliotekarie: Hej.

J: - Jag letar efter en bok...

B: - Okej.

J: - Ja alltså, jag läste den när jag var liten... Och jag vet inte vad den heter eller vem som har skrivit den.. Men det handlar om en kanin.

B: - Okej...

J: - Kaninen kan ha hetat Beatrice. Eller Beata.

B: - Okej...

J: - Kaninen hade en lillebror också. Som hade en jordgubbsmössa som mamman stickat.

B: - ...

J: - Jag tror det handlade om en flykt eller en resa av nåt slag...

B: - ...

J: - ...

B: - Ja, alltså vi kan ju söka här i databasen. Kanin säger du?

.

..så har jag på egen hand sökt i bibbla-arkivet och.. HITTAT DEN!!!!!

.

Mina vänner, damer och herrar, världens bästa bok:
Brev från en kanin (Ann-Madeleine Gelotte).

.

Kaninen Doris och hennes lillebror Arne, som förvisso hade en stickad
morotsmössa,och inte en jordgubbsmössa, men ändå. Den har faktiskt
en ganska avgörande roll i berättelsen. Och visst ger de sig ut på en
resa. Visserligen en något ofrivillig sådan, men ute och far är de.

FOTNOT: Kanske ska återkomma angående det
där med världens bästa när jag läst den igen.

Bildkälla

Uppmärksamhetsbehov

Hahaha, okej!

Dagens!

På det här fiket har de fullständiga rättigheter för kaffe med dopp.

Välkommen! Tack!

I två års tid har jag i det fördolda drivit en blogg vid namn Mitt i Livet för en utvald skara. Nu är jag redo att ta ett steg ut i det officiella ljuset och dela med mig av inte bara kommande skratt och musikuppenbarelser (t ex) utan även forna sådana. Därför kommer denna blogg, Mitt i Livet (med dig), fyllas med så väl gammalt som nytt material och en stjärna (*) kommer få pryda de inlägg som är hämtade från mitt förra arkiv. Detta framförallt för att hindra eventuell förvirring kring utryck som ”igår”, ”idag” eller ”här i Göteborg” till exempel.

Mitt i Livet är alltså en rubrik som skapades för över två år sedan och jag bestämde mig helt sonika för att låta det följa med. Efter ca ett års användande på den förra bloggen insåg jag att det ju inte bara kunde betyda Mitt i livet, det där livet som man lever... Utan också Mitt i livet, ett sånt där liv som man kan sy. Utöver det kan det ju också innebära inte bara Mitt i livet, som i att man befinner sig mitt i... Utan även att det är mitt liv. Så att säga. Sjukt fyndigt. Men det var tyvärr, tack och lov, inte meningen från början. Men nu är det så. Mitt i livet (med dig), it is!

Det var dagens information!
Have fun and get happy.

J