Åh, det är så typiskt! För ett tag sen var jag och fikade med en vän. Det i sig är inte alls typiskt, det är trevligt! Men vi fikade på le Pain Francais. När vi stod och funderade på vad vi skulle välja föreslog jag att man kanske skulle ta något som lät jättefranskt och briljera med sitt uttal. Vi tog en croissant. Min vän gick först tack och lov, så jag ändå blygsamt kunde peka och säga:
- Jag vill också ha en sån, jag vågar inte uttala det, haha!
Han i kassan var så vänlig och skrattade så det lät ärligt fastän han säkert gör det flera gånger per dag. Sen skulle jag ha te och övervägde ett tag mellan sorterna på den lilla skylten på disken. Earl Grey är ju bara för tråkigt, Paris kanske.. Till slut bestämde jag mig för ett säkert kort.
- Jag tar Nice [najs], det kan jag i alla fall uttala, haha!
Han i kassan fixade i ordning teet, ställde koppen framför mig och sade, ganska lågt, men som om inget hänt:
- En kopp Nice [niss]-te.
Hur tusan misslyckas man?! Det klart att det var [niss]-te. Staden Nice. I FRANKRIKE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar