* En tuff natt i Göteborg

.
Igår kväll satt jag här framför datorn i min vitrosa morgonrock, lite halväcklig med gårdagens smink och ben som inte rakats på flera veckor. Jag skrev på en inlämning och hörde ett tag något som lät ute i hallen, människor som pratade och nycklar som skramlade, men jag var ensam hemma och förutsatte att det var grannarna som väsnades utanför dörren. Efter ett tag bestämde jag mig ändå för att gå och kolla så att det inte var nån som kommit in eller nånting. Strandad-säl-känslan var ett faktum när jag såg att ett tiotal av mina vänner; några barndomskompisar, en väninnas ex, Idol-Elin och lite annat folk satt i vardagsrumssoffan. What?!
.

- "Vad gör ni här?!" utropade jag desperat. Jag var ful och äcklig, det var helt ostädat och där satt en massa människor helt oanmälda.

- "Men.. du ska ju ha fest ikväll!" de var glada och uppiffade, tog en klunk från sina drickor och log.

- "Va?" jag försökte dölja mina ben bakom en stol och drog morgonrocken tätare omkring mig. Ångest.

- "Ja..? Du skickade ju det här smset? Du skulle ha VM-frågesport?" paniken steg inom mig och sköt i höjden när jag insåg att det var sant. Plötsligt mindes jag min spontana inbjudan till fest i höstkvällen där jag skulle underhålla med quiz och allt skulle vara så mysigt och trevligt. De var bjudna. Och jag kunde ju inte gärna neka dem festen.

Så jag fick springa in på mitt rum, dra på mig ett par byxor, samla mitt feta hår i en tofs som dolde det värsta, och öppna garderobsdörren för att leta upp en tröja. Precis när jag valt en öppnades dörren till rummet och in kom killar och tjejer med fyllda glas och medans jag gjorde allt för att gömma mig bakom tröjan jag ännu inte fått på mig, och samtidigt försökte fösa bort smutsiga underkläder från synbar yta, noterade jag hur några försökte tränga sig in med strykbrädor.
.

- "Snälla ni! Jag byter om, kan ni bara ta och gå ut en stund?" vädjade jag och efter mycket om och men var alla ute. Jag tog snabbt på mig den stickade tröjan jag hafsat fram och hann precis innan dörren öppnades igen. Fyra personer var på väg in i rummet med varsin strykbräda.

- "Vad gör ni?!"

- "Vi städar!"

- "Men varför ska de in hit, det är skitlitet! Och var har ni fått dem ifrån?" det slog mig att de hade tagit dem från mammas rum såklart och desperationen gjorde mig nästan illamående. Gästerna borde inte befinna sig här, i den här ostädade lägenheten över huvud taget, men absolut inte i mammas ostädade rum.Mellanrum

- "Gå ut!" nästan vrålade jag. "Ställ tillbaka dem!" jag föste gruppen framför mig mot mammas rum och väl framme såg jag hur ett helt gäng slagit sig ner på golvet därinne.

- "UT. NU!!" beordrade jag och de lommade skamset, oförstående ut. "Nu ställer ni tillbaka strykbrädorna precis där de stog." Andfådd och helt medtagen av dramat försökte jag förstå hur det här kunde hända.

.

Lite senare gick vi ute i Göteborgs mörka innerstad, alla i klackar och feststass utom jag som snabbt glidit ner i ett par gamla stövlar och som tidigare nämnt huserade i min stora kofta. Plötsligt mötte vi mamma som på något märkligt sätt var informerad om stormningen av lägenheten och frågade om födelsedagskalaset varit trevligt. "Eh, jo.. Jag var väl inte riktigt rätt inställd liksom." Hon förstod. Så skulle alla tillbaks till lägenheten. Vad händer, vad händer?! Mina bjudna, oinbjudna gäster färdades med blixtens hastighet och försvann runt ett hörn på väg hem till mig. Mamma och jag hittade en påse med broschyrer om Borås Badhus kakel. Vi tog en och promenerade undersökandes denna hem. VAD HÄNDE?!
.

Tack Gode Gud att det bara var en dröm.