HP

Välkommen till ett inlägg med så mycket text att ni inte kommer palla läsa! Jag veeeet, jag vet. Men nu tänker jag citera i alla fall, så får ni läsa om ni vill. Det är blogg-rekommendation på gång här nämligen. Damen ifråga heter Hanapee och är klockren. Don't miss out!

Hanapee - just a cool cat in a small (big) town

http://hanapee.blogg.se/

Fem bra egenskaper som Hanna har:

* Hon är rolig

* Hon är snygg

* Hon är grym på att vara ful

* Hon skriver bra

* Hon har ofta fina kläder

"Har seriöst börjat fundera på om jag är manodepressiv. Fast sen googlade jag lite om det och insåg att 'depressiv'inte innebär ilska och irritation, utan depression. Men jag lider av något som kanske skulle sammanfattas som 'kort stubin'.

Jag blir arg på två sekunder och glad igen på två sekunder. Synd bara att människor i min omgivning inte fungerar likadant, de blir inte glada på två sekunder då de genomlidit mitt utbrott de sekunderna innan. För dem går det segare åt båda hållen."

"Har ätit nå så jävulskt goda frikadeller i tomatsås idag. Det skvätte över hela mig. Men jag sket i det och bara åt, åt och åt. Öppnade dörren åt Anton i denna t-shirt. Han fnissade och pekade på mig. Sen klämde han mig på magen och jag la av världens RAAAAAP.

HAHAHAHAHAAAAAA det var så jääävla kul. Rapen bara kom precis då han klämde till?! Har aldrig förr känt mig så lik Homer Simpson. ...Ok, man kanske skulle varit där."

"Har ont i följande:

• Huvudet
• Alla leder
• All hud
• Magen
• Svanken

Dessutom är jag hungrig och mår illla på samma gång. ÅÅåååååh nu äääre syynd om mig. Mer synd om mig än "fattiga barnen i Afrika" som mamma alltid snackade om när jag var liten. Ni ska bara veta hur många tuggor jag tagit och potioner jag ätit upp för deras skull. Frågan är hur det gynnade dem?"

"Nåväl. Vet ni vad jag stör mig så himmelens mycket? Vår besatthet av kroppen. Den sjuka fixeringen kring vem som vunnit vad på dna-lotteriet. Speciellt stör jag mig på min egen besatthet av storleken på mina ben.

Jag har varit besatt av mina spinkiga ben hela mitt liv. Jag har HATAT det. Längtat efter två köttiga lår. De två senaste åren har jag slutat bry mig. Visst kommer det tillbaka då och då. Men herregud det är ju bara ett par ben! Och jag tycker mina ben är fina. Det tar mig dit jag vill och de passar bra i jeans.

...Sen får jag kommentarer på förra inlägget om mina spinkiga ben. Någon konstaterade det bara. Någon annan skrev att det var snyggt. En tredje som skrev att den hade haft ätstörningar ifrågasatte den andra personen som tyckte det var snyggt med spinkiga ben och så tog denna tredje person illa vid sig för att någon tyckte det var "snyggt" med spinkiga ben.

Jaha. Är jag då nästa att ta illa vid mig? Uppenbarligen tyckte inte denna tredje person att spinkiga ben var snyggt? Då är jag alltså nästa person i ledet att bryta ihop.

Så kan vi sitta där i en ring och grina tillsammans och säga "näää men duuuu har finare ben" och "näää duuuu..." och så kan vi sitta där och önska vi hade andra ben, andra magar och andra rumpor.

Eller så kan vi resa oss upp, gå vidare i livet och inse att energin kan läggas på något viktigare. Som att älska sina egna ben exempelvis."

ALLA BILDER OCH CITAT FRÅN HANAPEE.BLOGG.SE
Bildkällor: Tandbordstsbild,  Snyggbild (beskuren), Fulbilder -random från augusti 2011, Klädbild

Textkällor: Depressiv, Frikadeller, Barnen i Afrika, Kroppsbesatthet