Ibland känner jag mig bra crappy alltså. Som för någon vecka sen när jag var inne i en antik affär. Allt var kopiöst dyrt (t ex en liten trähäst, med ditmålade tänder förvisso, för över 2000) och jag var inte ens där för att köpa nånting. Så hittade jag plötsligt en liten bakpryl, tänk er en mix mellan en visp och en pepparkaksform, ingen big deal men jag ville verkligen ha den. Så jag frågar kvinnan som satt där på en stol och hade hand om det hela vad den kostade. Hon ringde till någon som tydligen egentligen hade hand om det hela och säger när hon lagt på:
- Han sa att jag kunde ta vad jag ville ha för den. Vad säger du om 30?
- Jag tar den för 20.
Hör jag mig själv säga?! 30 kronor var ingenting! Oavsett om det varit på ett skitställe eller ett svindyrt ställe så var trettio ynka kronor ett billigt, bra och typ redan för litet pris. Och så ska jag börja pruta ner det. Med tio kronor. Vad hände där?? Ingen aning. Men så blev det. Jag kände mig som ett svin. HAHA, vitsigt! Pumba är ju i alla fall rätt skön. Och jag med om jag förstått det hela rätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar