För ett tag sen var jag hemma hos min syster och vi satt och spelade kort.
Mellan två varv blandade jag korten och då plötsligt utbrast hon:
Mellan två varv blandade jag korten och då plötsligt utbrast hon:
- Åh, vänd på kortleken så ska du få se nåt vackert!
Skeptiskt följde jag hennes instruktioner och när hon såg att jag såg vad hon
såg men ändå inte var hälften så fascinerad som hon sa hon förväntansfullt:
såg men ändå inte var hälften så fascinerad som hon sa hon förväntansfullt:
- Titta, etta och tvåa!
Plötsligt gick en våg av insikt över hennes ansikte och med något som skulle
kunna vara kärlek konstaterade hon, som om detta var nyckeln till fulländning:
kunna vara kärlek konstaterade hon, som om detta var nyckeln till fulländning:
- Åh, du har röda naglar!
Det kan hända att det här är roligt bara om man faktiskt var där och hörde den äkta lyckan i hennes röst, men du får föreställa dig helt enkelt. Behöver jag säga att vi har lite olika relation till spel min syster och jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar